Små små öar över himlens rand
kvällen strör mörker ur sin hand
så länge sen jag satt så här bakom ratten
den där stjärnan är så oerhört stark
det ser ut som den vill landa och ta mark
mitt framför mig och förföra hela natten
det är slut med önskningar om ett liv med dig
det är över det jag ville bära för dig
du kommer inte hit det var aldrig din mening
det reser sig en insikt så klar och rak
en sjätte växel på min växelspak
gör att vägen och himlen går upp i förening
det gör inget om jag kör av i kväll
i en hög och intensiv smäll
må träden stå runt om och applådera
ett ensamt litet fyrverkeri
en förlegad telepati
och det som kallas hopp får kapitulera
en sekund och hon med rött i hår
stryker två fingrar och bara går
det där är min hud vad vad det du ville?
romantiken är en illusion
men det slår mig där på farstubron
man behöver inte vara något som helst slags snille
för att se små öar uppe på himlens rand
för att släcka ner en omöjlig brand
ett nytt grepp om ratten och det är över
fan den där stjärnan är så otäckt stark
jag måste stanna för denna gungande mark
och vagga lugn så att det går över