Jag har burit på sten, jag har värjt mig för mod
Jag såg henne försvinna, i nåt som ingen av oss förstod
Nu är hon här igen, tråcklar sig in i mina vanda mönster
Jag backar undan, hennes hand mot mitt fönster
Jag är så borta som man kan va
Jag går till och med vilse här i min egen stad
Jag som bestämt mig för att fly
Bara jag fick andas en doft och smaka en smak som är ny
Över Brigadens nypudrade golv
Avtryck i snön klockan fyra i tolv
Himmel blå sprider sin längtan i mig igen
Och jag drömmer att du följer med mig hem
Det är ledsamt men alltid likadant
Aldrig någon som lyckats se det
Jag sa: “det är för brant”
Jag kan inte nå det
Jag blundar och jag ser dig
Kronorna blir mitt hav
Du gömmer mig i dina armar
Och jag vet att vi aldrig blir av
Jag är så nära som man kan va
Dementerar alltid mitt försvar
Jag som bestämt mig för att fly
Fick för mig att andas en doft och smaka en smak som är ny
Över den här stadens nypudrade golv
Avtryck i snön klockan fyra i tolv
Himmel blå sprider sin längtan i mig igen
Och jag drömmer att du följer med mig hem
Över den här stadens nypudrade golv
Avtryck i snön klockan fyra i tolv
Himmel blå sprider sin längtan i mig igen
Och jag drömmer om att du följer med mig hem