Det var årets första dag
en sanningens minut
komprimerad till en sekund
Jag var stärkt av vatten och moral
raketerna var slut
mina tvivel gick på grund
Jag hörde röster som sa “framåt nu, framåt min vän”
äntligen hade jag slutit den här freden med mig själv
Här på Övre står det still, men det gör mig ingenting då tiden är min vän
Jag slogs mot min mästerman, svärdet mitt var längst, han föll äntligen, äntligen
Jag har formats av att hav
jag är en sten i din hand
en sandkorn i ditt hår
du är ett högriskprojekt
som ingen ror iland
men jag försäkrar dig ändå
och där i backen såg jag rester av gårdagens strid,
där bland flaskor och fimpar såg jag hur det skulle bli
Här på Övre står det still, men det gör mig ingenting då tiden är min vän
Jag sitter i mina enkla rum, skakar hand med mig själv, destinationen äntligen
Igår satt jag utan någon plan, vad fanns det att förstå?
jag var främmande för allt, men alla klockor skulle slå
det var ju ändå årets sista kväll
alla klockorna slog
så jag lovade mig själv
Jag hörde röster som sa “framåt nu, framåt min vän”
äntligen hade jag slutit den här freden med mig själv
Här på Övre står det still, men det gör mig ingenting då tiden är min vän
Jag slogs mot min mästerman, svärdet mitt var längst, han föll äntligen