Det sprakar till i luren
nere vid Amadeo
Jag sa: när vi kommer hem
Vi måste ses då
Här ligger värmen tätt
här är hela världen
Det är nästan för mycket
Jag ser den, vill va den, här är den
Jag har huvudet fullt av åska
En hatt fylld av regn
Ett bröst fyllt av brådska
Någonting om att få komma hem
Svårt med andetagen
i den här ensamma världen
Ibland blir det för mycket
när det fastnar ja då tär den
Det sitter i hjärtat
själen och modet
Allt det som jag tappat
allt det som jag borde
Såg mig själv i spegeln
aldrig någonsin mera
Lovade heligt
inget mer konstruerat
Jag lever ensam
Får för mig ibland
att jag inte lever alls
men det där leder ingenstans
Ett gammalt tidningsurklipp
från de unga åren
Jag lägger det på elden
för att röja de sista spåren
Så det tippade över
Aldrig känt mig så ensam
Så rädd för att dö
Som en påstridig väntan
Jag hittar inte ut
Nån som har nyckel?
Så är vi här igen då
i mitt ångestgyckel
Det sprakar till i luren
nere vid Amadeo
Du sa: när du kommer hem
vi måste ses då
Här ligger kylan tätt
Här är hela världen
Vi sa just ingenting
mer än att vi tar den och plockar isär den