Labyrint

En morgon i april, där fanns ingen som förlät
jag hade svikit mig själv igen och daggen låg tät
trots sjudande fält av lupiner och klint
var jag fast i min dåtidslabyrint

Genom sprickan i taket, tittar djävulen ner
Han pekar och säger “Du, det där är ditt fel” – Hur handskas man med det?

Jag har reviderat kartor till oigenkännlighet
jag är tillbaks där jag började låt det bli vår hemlighet
och den satans lyckliga värld
jag är fången här

Genom sprickan i taket, tittar djävulen ner
Han pekar och säger “Du, det där är ditt fel” – Vad menar han med det?

Min mästerman du kan väl snälla göra ditt?
mina monster jagar mig ibland
jag försöker springa i mina dröm
men det är svårt att springa i sand

Genom sprickan i taket, tittar djävulen ner
Han pekar och säger “Du, det där är ditt fel” – Kan han lämna mig ifred?