Du som alltid

Du som alltid funnits där
trots dom vägar jag gått
Du som ändå stått pall
när jag målat i grått
Här sitter oron naglad i själen
Jag tror jag fick den med generna
Jag går igenom alla bilder
i natt passerar alla scenerna

Jag sitter med en jätteskuld
Så trött på kompromisser och guld

Jag sa: du får aldrig försvinna
du får inte gå
det blir alldeles för ensamt här
Du
du får inte resa
det blir alldeles för tyst
om jag
ser dig gå

Ingenting av det här har varit lätt
och jag vet inte än
hur jag hamnade här
bara att det var för mycket länge sen
Tankarna får just inget fäste
det här är de sömnlösas land
Vi som sett drömmen falla
och slå oss sönder och samman

Jag står täckt som i ett blött krut
i ett liv där kanonerna bara vill rulla ut

Jag sa: du får aldrig försvinna
du får inte gå
det blir alldeles för ensamt här
Du
du får inte resa
det blir alldeles för tyst
om jag
ser dig gå

Du får aldrig försvinna
du får inte gå
det blir alldeles för ensamt här
Men du ville resa
det blev alldeles tyst
när jag
såg dig gå

Du som alltid funnits här
trots dom vägar jag gått
Du som ändå stod pall
när jag målade i grått
Här bränner oron i själen
Den ristar in något vagt om generna
Jag har så många vackra bilder
i natt överlever dom goda scenerna