Freden med mig själv

Det var årets första dag
en sanningens minut
komprimerad till en sekund

Jag var stärkt av vatten och moral
raketerna var slut
mina tvivel gick på grund

Jag hörde röster som sa “framåt nu, framåt min vän”
äntligen hade jag slutit den här freden med mig själv

Här på Övre står det still, men det gör mig ingenting då tiden är min vän
Jag slogs mot min mästerman, svärdet mitt var längst, han föll äntligen, äntligen

Jag har formats av att hav
jag är en sten i din hand
en sandkorn i ditt hår

du är ett högriskprojekt
som ingen ror iland
men jag försäkrar dig ändå

och där i backen såg jag rester av gårdagens strid,
där bland flaskor och fimpar såg jag hur det skulle bli

Här på Övre står det still, men det gör mig ingenting då tiden är min vän
Jag sitter i mina enkla rum, skakar hand med mig själv, destinationen äntligen

Igår satt jag utan någon plan, vad fanns det att förstå?
jag var främmande för allt, men alla klockor skulle slå

det var ju ändå årets sista kväll
alla klockorna slog
så jag lovade mig själv

Jag hörde röster som sa “framåt nu, framåt min vän”
äntligen hade jag slutit den här freden med mig själv

Här på Övre står det still, men det gör mig ingenting då tiden är min vän
Jag slogs mot min mästerman, svärdet mitt var längst, han föll äntligen